Fortsätt till huvudinnehåll

Zlatan

Zlatan Ibrahimovic är världens bäste fotbollsspelare som inte heter Christiano Ronaldo eller Leo Messi i sin generation. Det här vet Zlatan mycket väl om, och jag tror också att han har accepterat det. De flesta som kan fotboll skriver nog under på att topplistan ser ut på något liknande sätt, eller i alla fall att Zlatan inte är nummer ett eller nummer två. Om han är nummer tre kan sedan diskuteras. Vad många tycker är mer oklart är vad Malmös en gång i tiden store son sysslar med numera, rent kommersiellt. Reklamkampanjer, affärsprojekt, Hammarby-affären, Bethard-kopplingen. Mediautspelen. Listan kan göras lång, och man skulle kunna argumentera för att Zlatans omdöme grumlas allt mer ju längre in på hans karriärs höst vi kommer.

Det finns dock ett narrativ som helt och fullt skulle förklara allt han gjort och gör: avtrycket. Enligt någon sorts alternativ till principen 'Om du inte kan bli älskad vill du bli fruktad, om du inte kan bli fruktad vill du bli hatad' kan vi leka med tanken att Zlatans mål nu är avtrycket. Om han inte kan bli hågkommen som den bäste av sin tid, kan han bli ihågkommen. Punkt. Om femtio år kommer Zlatan Ibrahimovic att vara vår generations mest ihågkomna fotbollsspelare på en global nivå. Zlatan bryr sig inte om att bli älskad, fruktad eller hatad, bara vi tycker något. Om han gör ett avtryck. Om vi leker med den tanken, blir Zlatans plan fullkomligt rimlig. Oavsett om det handlar om att urvattna sitt namn med reklamlekar, att köpa in sig i en konkurrent till det lag som älskat honom sedan dag ett, eller att bildligt stänka tvålvatten i ögonen på alla som rör sig i sportmedia.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Oberoendet och det betalda innehållet

När jag och Magnus började med vår podcast tog vi tidigt beslutet att inte jobba med någon form av sponsring eller reklam. Det låg nära till hands då Magnus redan initialt berättade för mig att det troligen skulle vara en förutsättning för hans medverkan, då han under sin tjugo år långa karriär aldrig tagit spons eller medverkat i några reklamsammanhang. Jag har jobbat i flera reklamtunga branscher, och i det företag jag är anställd i är marknadsföring via reklam en omistlig byggsten för vår framgång. Därför har jag inga som helst moraliska problem med reklam i sig, och inga synpunkter på andra podcasts som jobbar med reklam eller sponsring. Det är inte ens bortom rimlighetens gränser att jag själv kommer att driva reklamfinansierade poddar i egen regi i framtiden. I detta nu är jag däremot fantastiskt nöjd med att vi tog beslutet att köra reklamfritt. Att veta att exakt varje ord, konstpaus och budskap som vi levererar i podden är hundra procent våra egna tankar. Våra lyssnar...
Skicka en kommentar
Läs mer

Gå i förväg du, vi andra kommer senare

I år är det sex år sedan min gode vän Patrick skadade sig så illa i en olycka att han gick bort efter en längre tid på sjukhus. Vår historia ihop började några år tidigare, då jag jag, Patrick och våra respektive satt på Kajens café i Västerås. Tjejerna hade bestämt sig för att ta det modiga steget att starta eget, och tyckte att det vore en bra idé att fösa ihop sina respektive för att låta oss känna på varandra. Om de skulle jobba ihop i vått och torrt var det ingen nackdel om vi åtminstone tyckte att det var okej att sporadiskt umgås. Efter bara ett par minuter hade Patrick målande berättat att han just upptäckt klättring, och skulle vilja hitta sällskap i Västeråstrakten för att kunna utöva sitt nya intresse på hemmaplan. Jag förklarade att jag länge haft en fascination för klättring, men att höjdskräcken alltid stått i vägen som ett blött täcke. Vad väntar vi på? var Patricks respons. Han kände en kille som säkert kunde tänka sig att vara på, en gemensam bekant till oss s...
Skicka en kommentar
Läs mer

Några tankar om arbete

Jag har många vänner som är entreprenörer. Drivna sådana, och jag trivs att jobba med entreprenörer, men själv har jag jag aldrig haft en dragning dit. Jag har ofta hört människor ha en något ensidig syn på förvärvsarbete som anställd, där det har ifrågasatts hur man kan vilja jobba för att någon annan ska kunna tjäna pengar istället för att vara sin egen chef. Att det alltid är sämre att vara anställd än sin egen. Jag ser det inte så. Jag har inga problem att ha en chef, så länge chefen också är en ledare. Ledare är inte alltid chefer, och chefer är långt ifrån alltid ledare. När de är det, och är prestigelösa och vågar delegera och lita på sina medarbetare blir det ofta bra. Jag är säker på att jag brinner minst lika mycket för ett verk eller projekt utan att äga något i det. Jag brinner för att GÖRA något tillsammans utan behovet av att äga det, att få utvecklas i min yrkesroll och bli riktigt jävla duktig på det jag gör. Jag brinner för kompetens, teamwork och loja...
Skicka en kommentar
Läs mer