Mats Olsson, eller möjligtvis Lennart Persson – jag minns inte riktigt, hänvisar flera gånger till hur Kris Kristofferson en gång introducerade John Prine på scen med orden ”Han är så jävla bra så vi förmodligen måste bryta av tummarna på honom”. Måhända. John Prine är en enormt mycket bättre sångare än Kristofferson, det är de flesta. När det gäller låthantverk har Prine en bit kvar. Det har de flesta. Evergreens som ”Me And Bobby McGee” och ”Sunday Morning Coming Down” talar alldeles utmärkt för sig själva, men faktum är ju att det finns mängder av låtar i Kris portfölj som är ljusår bättre. Kris Kristofferson är något av countryns Bob Dylan, en stilist vars talang att skriva låtar är så bländande att man kan överse med de musikaliska kvalitéerna. Country och country förresten… Waylon Jennings är country, Johnny Cash är country. Till och med Garth Brooks är country. Kris Kristofferson tillhör snarare, tillsammans med till exempel nämnde Prine, Townes Van Zandt och Guy Clark, kategor...