På en av alla svenska riksvägar som egentligen inte leder någonstans – just denna är märkt ”249” – ligger en liten avfolkningsbygd av den typ som människor som inte kommer därifrån kallar 'pitoresk', och som vi som är uppväxta i den kallade för 'död' i tonåren. Med tiden har vi accepterat, förlåtit och gått vidare, och kanske även i någon vrå i vårt inre börjat bygga en nostalgisk, sentimental värme för också. I samhället fanns inte mycket att göra utom att titta på hockey, gå upp till grillen och dricka sprit. Utöver dansafton uppe i hockeytältet någon gång om året fanns en biograf. Här kunde man se de senaste filmerna när de inte var de senaste längre, när nästnästa generation blockbusters nådde storstäderna. Det här var långt före både DVD och folk-internet, när man fysiskt hyrde filmer. Movieboxen var en glosa som folk kände till. När storstadsungarna gick ned och hyrde Dödligt Vapen 3 i Videobutiken såg vi Dödligt vapen 2 på vår bio. På kiosken kunde man hyra ...