Nya episoder

Han var en av punkens få republikaner. En ilsken före detta militär, med ett av rockvärldens hårdaste gitarranslag. När Dee Dee Ramones efterträdare CJ slet av sig tröjan och log åt publiken efter sin första spelning fick han en utskällning av Johnny med motiveringen att de var ett rockband, inte några jävla modeller. Han hade inte Joeys glada sinnelag och känsla för catchiga melodier eller Dee Dees enorma scenutstrålning, men han hade en Mosrite elgitarr och det var mer än nog. Lyssna på vilket som helst av gitarrriffen från någon av Ramones sjuttiotalsplattor, och hör energin som laddas i varje anslag. Han undvek plocktekniker och skydde gitarrsolon; när det första solot väl kom i en Ramoneslåt, valde han en ton och malde sig igenom det så fort som möjligt. När mer avancerade saker skulle spelas kom någon av studiokillarna till undsättning. Johnny Ramone spelade enkelt, hårt och för sin musik fullkomligt lysande. För honom räckte det med raka plektrumanslag, och barréackord. ...

I grunden handlar det alltid om att göra det så logiskt och enkelt för sig som möjligt. Logiska resonemang måste alltid vara den grundval på vilken analytikerns arbete vilar. En analytiker som hänger sig åt konspirationsteorier och romantiska tankar om det övernaturliga och oförklarliga är ganska snabbt hjälplöst förlorad.  Ett exempel är en diskussion som utspelade över ett fikabord. En av de närvarande - vi kan kalla henne Elsa - hade en hus som nyligen brunnit ned. Ett barn i släkten, i femårsåldern, hade dagen innan den tragiska händelsens sagt att ” I morgon kommer brandkåren till Elsa ”. Så skedde faktiskt också dagen därpå. Detta tolkades av släkten, och senare också fikasällskapet, som en mycket skrämmande och övernaturlig händelse. Vi stannar upp här och tänker oss möjliga förklaringar: 1) Barnet hade fått en föraning, låt oss kalla det ett övernaturligt / oförklarligt tecken 2) Barnet hade fått en naturlig föraning, låt säga att någon inblandad hade försett b...