Vi står i lokalen som benämnts Cirkus i Furuviksparken i Gävle. Det är en vacker byggnad, med en manege i mitten och nåt hundratal sittplatser runt omkring. En stunds nervös väntan börjar gå mot sitt slut. Nervositeten har funnits där sedan jag och brorsan satte oss i bilen för att köra de femton milen till Gävle. Väntan har pågått sedan jag för några år sedan hörde ”Georgia On A Fast Train” för första gången. Gillar man klassisk melodiös country, och hör honom är man fast. Sen kliver han in framför ridån. Som vanligt iklädd jeanskläder och en brun cowboyhatt. Legenden Billy Joe Shaver. Eller kort och gott ”Billy”, som han själv presenterar sig som. Han sträcker fram den stympade högerhanden där bara några fingrar finns kvar, efter sågolyckan i hans ungdom. Handen skulle kunna vara en symbol för ett man som fått långt mer än vad någon förtjänar i form av personliga tragedier. Detta är något som Billy Joe inte alls vill hålla med om. ”Jag har väl haft lika mycket som ve...