Billy Joe

Vi står i lokalen som benämnts Cirkus i Furuviksparken i Gävle. Det är en vacker byggnad, med en manege i mitten och nåt hundratal sittplatser runt omkring. En stunds nervös väntan börjar gå mot sitt slut. Nervositeten har funnits där sedan jag och brorsan satte oss i bilen för att köra de femton milen till Gävle. Väntan har pågått sedan jag för några år sedan hörde ”Georgia On A Fast Train” för första gången. Gillar man klassisk melodiös country, och hör honom är man fast.

Sen kliver han in framför ridån. Som vanligt iklädd jeanskläder och en brun cowboyhatt. Legenden Billy Joe Shaver. Eller kort och gott ”Billy”, som han själv presenterar sig som.

Han sträcker fram den stympade högerhanden där bara några fingrar finns kvar, efter sågolyckan i hans ungdom.

Handen skulle kunna vara en symbol för ett man som fått långt mer än vad någon förtjänar i form av personliga tragedier. Detta är något som Billy Joe inte alls vill hålla med om.

”Jag har väl haft lika mycket som vem som helst, inte mer.”

Vi har satt oss ned på den första raden, bredvid manegen. Billy tittar ner i golvet och mumlar. Det har ingenting med samtalsämnet att göra. Han pratar så. Blicken flackar, få stunder av ögonkontakt. Mycket mumlande på den omisskännliga och tysta, och ibland svårförståeliga sydstatsdialekten. Han gör sig inget omak att vara till lags, le eller fästa mig någon visuell uppmärksamhet. Han svarar kort och gott på de frågor jag ställer. Fyra decenniers karriär har fått Billy Joe att fokusera på viktigare saker än att vara inställsam mot mediafolk. Han har aldrig månat om publiciteten kring sin person. Samtidigt är han inte otrevlig på något sätt, utan svarar så gott han förmår på de frågor jag ställer. Han funderar, prövar ord, och väger dem innan han levererar svaren.

”Det finns många som har det värre än mig, brukar människor säga. Det får väl mig inte direkt att må bättre, men det får mig att inte känna mig utpekad i alla fall. Jag har Jesus med mig i hjärtat. Jag klarar mig”

Billy Joe har vandrat med Jesus i många år nu, och det är den tron han hämtar sin kraft utifrån. Han har ett orubbligt men rätt avspänt förhållande till Guds enfödde son. ”Gillar du inte Jesus kan du dra åt helvete” är ett i mängden av klassiska Shaver-citat.

Det är antagligen den tron som räddat honom från att gå ned sig totalt, och som får honom att resa sig igen, efter varje ny smäll. Han har förlorat sin mor och sin fru genom sjukdomar. Sonen Eddy, som var en kollega och stark inspirationskälla gick bort genom en överdos på nyårsafton år 2000.

”Det är saker som sker, förstår du. Eddy och de andra är på ett bättre ställe nu. Jag är inte orolig”

Sonen finns ständigt i Billys medvetande. Någon timme efter vårt samtal dedikerar Billy från scenen sången ”A Star In My Heart” till Eddy.

När de första ackorden klingar fram från Billys akustiska gitarr står kompbandet Diamondback Texas vända med ryggen mot publiken hållandes de benvita cowboyhattarna mot bröstet.

Den oändliga kärleken Billy ger, och den respekt såväl han som Eddy har i branschen, är bara en del av storheten i fenomenet Shaver. Sedan skivan ’Tramp On Your Street’ har nämligen Eddy varit en oskiljbar del av karriären. Eddys instrumentala talang, och Billys fantastiska låtskrivande lät sig inte stoppas av de skrala ekonomiska förutsättningar som Billy Joe alltid dragits med, både privat och yrkesmässigt.

”Ja, min son spelade gitarr. Vi hade en riktigt tajt budget, så vi kunde inte göra om något. Vi var tvungna att ta det som det blev. Det var tajt och lite opolerat, men det är ändå fantastiska låtar. Jag hade kunnat göra dem mycket bättre, för de är mycket bättre. Men jag fick aldrig chansen.”

Att återinspela sina låtar är ett annat karaktäristiskt drag hos Billy Joe. Klassiker som ’Live Forever’, ’If I Give My Soul’ och ’Devil Made Me Do It The First Time’ finns inspelade i ett flertal versioner, liveskivor och bootlegs oräknade.

”Anledningen till att jag gör det är att det första skivbolag jag låg på gav ut några riktigt bra låtar på skivan ’Old Five And Dimers…’, och lade sedan ned verksamheten innan skivan släpptes.”

Billy hann med några skivbolag till som gick i konkurs eller lade ner under pågående skivsläpp. Ingen kan anklaga honom för att vara en medvindsseglare. Ändå är han fast besluten att föra ut sin musik till omvärlden.

”Så anledningen till att jag fortsatte spela in samma låtar var helt enkelt att de hamnade i soptunnan, och jag ville att folk skulle höra dem. Jag gjorde dem om och om igen, tills de satt. Jag vet förbannat väl att de var bra. Att de fortfarande är bra. Och de kommer tillbaka nu. De kommer upp till ytan.”

Billys självförtroende och medvetenhet om den egna kapaciteten är det inget fel på.

Historien talar för sig själv. Alla av de stora outlawlegenderna, plus en hel del andra, Elvis inräknad, har spelat in Shavers låtar. Han går dessutom inte av för hackor i sitt eget musicerande heller. Rösten är fantastisk och unik, och han har en förmåga att omge sig med grymma kompmusiker. Den stora höjdpunkten i karriären är inte heller att ha sett någon annan namnkunnig musiker spela hans sånger, utan ett eget ögonblick på scen:

” Jag spelade på Grand Ol’ Opry. Det är rätt okej. Det är nog det största som hänt mig. I och för sig bara två, tre låtar, men jag spelade”

Han verkar, trots sina sextiosju år, inte ha några planer på att ge upp än.

”Det känns som om det kommer att komma en vändning i branschen. När jag började, var min musik annorlunda än det som gällde då. Den var rätt opolerad och stökig. Jag skriver fortfarande annorlunda, oavsiktligt. Jag är bara mig själv. Det känns som om den verkliga kärnan i musiken är på väg tillbaka, och det är jag med. Jag kommer tillbaka på mitt sätt, till toppen.”

Nu tittar Billy inte längre ned i golvet, på bandspelaren eller upp i taket. Han fokuserar rätt in i mina ögon. Det är inget bullshit. Han vill vara helt säker på att jag förstår vad han menar, att jag förstår att han själv är helt säker på det han säger.

”Jag är helt uppriktig mot dig. Jag försöker inte…jag kan inte vara ödmjuk.”

Billy Joe Shaver har ingen anledning att förställa sig, att vara ödmjuk eller blygsam. Han är en fascinerande människa, med en fantastisk karriär igår, idag och förhoppningsvis i morgon också. Det är få artister som jag önskar en större fortsatt karriär än Billy.

Texten publicerades på Revolver.nu i augusti 2006.