" Eriiik, hjälp ". Jag har ju viss vana vid att folk gormar på mig i tid och otid, men när även den något äldre närstående började hojta insåg jag att det fanns problem i luften. Jag vet inte riktigt vad jag väntat mig att se när jag rundade kröken, men det var fanimig inte den syn som mötte mig. En fem meter hög modell av askungens slott stod prydligt mitt ute i ett kärr. Det förvånade mig dock föga. Vi var ju nämligen på utflykt till sagostigen, belägen utanför sörmländska Malmköping. Nä, det som var en smula ögonbrynshöjande var scenen som utspelade sig i kärret. Jag vet att jag tidigare hävdat att det var ett träsk, men det har att göra med att det ligger bättre i munnen än det mer svenskfolkliga "kärr". Eller jag vet inte, träsk är ju liksom alligatorer och amerikanska rednecks med sammanväxta ögonbryn och banjomusik. Kärr är svenska folksagor och hembränd sprit på dunk. Nåväl, bredvid kärret står min femåriga dotter och pekar med gapande mun. Följer...