Jag stod en kväll utanför Kalmar Nation i Uppsala. Idag, så här 22 år senare, kommer jag inte riktigt ihåg vilket sinnestillstånd jag befann mig i, men en god gissning är att jag var både packad, uppgiven och en smula vilsen i tillvaron. Det var defaultläget just i det stadiet av mitt liv. Någon måste ha kommit förbi och berättat för mig att det spelade ett band nere i nationens pub, och att de skulle vara bra. Jävligt bra, till och med. Sagt och gjort, jag släntrade ner. Det vore att överdriva en smula att säga att mitt liv förändrades där och då, men sant är att den kvällen satte outplånliga spår hos mig. Framför allt när det gäller mina musikpreferenser. På scen har man smällt upp alldeles för många musiker, och det lät inte som något annat jag hade hört tidigare. Eller jo, det var ju faktiskt en skamlös ripoff av The Clash, med massor av kärlek adderat och ungefär en miljard andra influenser inblandade. Kanske var det inte så originellt som jag vill minnas det, men energin! Ja...