Det hände sig för ett par decennium sedan att jag mer eller mindre frivilligt fösts ihop med en samling andra män och kvinnor i varierande ålder. En av dem var en stor dansk, som av någon outgrundlig anledning bara gick under smeknamnet "Dansken". Det sades att han suttit inne. Tillsammans med denne enorme man, vilken man till och från hade lite svårt att förstå vad han sade, fördrev jag tiden med att spela spel. Oftast om pengar, om än i måttlig skala. Tio kronor för en vunnen omgång alfapet. " Walkman " stavade jag och beredde mig på ett tjugotal poäng. " Du kan inte skriva Walkman ", sade Dansken, " Det är ett varumärke. Vi använder inte namn " Jag funderade på att berätta för Dansken att Walkman numera är generiskt och alltså fått status som egenord. Efter att ha tittat på Danskens överarmar en stund nöjde jag mig med " Man " och tre poäng. Sedan var det Danskens tur; " Rizzla " skrev han. " Vad fan är Rizzla? ...