As hard as we wanna be

Det hände sig för ett par decennium sedan att jag mer eller mindre frivilligt fösts ihop med en samling andra män och kvinnor i varierande ålder. En av dem var en stor dansk, som av någon outgrundlig anledning bara gick under smeknamnet "Dansken". Det sades att han suttit inne. Tillsammans med denne enorme man, vilken man till och från hade lite svårt att förstå vad han sade, fördrev jag tiden med att spela spel. Oftast om pengar, om än i måttlig skala. Tio kronor för en vunnen omgång alfapet.

"Walkman" stavade jag och beredde mig på ett tjugotal poäng. "Du kan inte skriva Walkman", sade Dansken, "Det är ett varumärke. Vi använder inte namn" Jag funderade på att berätta för Dansken att Walkman numera är generiskt och alltså fått status som egenord. Efter att ha tittat på Danskens överarmar en stund nöjde jag mig med "Man" och tre poäng. Sedan var det Danskens tur; "Rizzla" skrev han. "Vad fan är Rizzla?" undrade jag. "Världens mest kända cigarettpapper", påpekade Dansken. I rest my case. Dansken vann omgången och tio kronor.

Ibland skulle vi spela poker. Klassisk mörkpoker med ett byte. Houserules. Dessa var dock definierade av vad Dansken hade på hand; "Va i helvete. Det är klart som fan att stege i svarta kort slår fem hjärter under tio!". Okej.

Till slut tog jag mod till mig och frågade vad han suttit inne för. Plötsligt fick han nåt svart i blicken, spände ögonen i mig, och väste "MORD!"

Sen började han garva, och sa "Man frågar aldrig vad någon suttit för. Men det är okej att fråga hur länge. Jag satt ett halvår." Jag fick aldrig reda på vad han suttit för, men det är ju få som gjort ett halvår för överlagt mord i alla fall.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Oberoendet och det betalda innehållet

När jag och Magnus började med vår podcast tog vi tidigt beslutet att inte jobba med någon form av sponsring eller reklam. Det låg nära till hands då Magnus redan initialt berättade för mig att det troligen skulle vara en förutsättning för hans medverkan, då han under sin tjugo år långa karriär aldrig tagit spons eller medverkat i några reklamsammanhang. Jag har jobbat i flera reklamtunga branscher, och i det företag jag är anställd i är marknadsföring via reklam en omistlig byggsten för vår framgång. Därför har jag inga som helst moraliska problem med reklam i sig, och inga synpunkter på andra podcasts som jobbar med reklam eller sponsring. Det är inte ens bortom rimlighetens gränser att jag själv kommer att driva reklamfinansierade poddar i egen regi i framtiden. I detta nu är jag däremot fantastiskt nöjd med att vi tog beslutet att köra reklamfritt. Att veta att exakt varje ord, konstpaus och budskap som vi levererar i podden är hundra procent våra egna tankar. Våra lyssnar...

Läs mer

Gå i förväg du, vi andra kommer senare

I år är det sex år sedan min gode vän Patrick skadade sig så illa i en olycka att han gick bort efter en längre tid på sjukhus. Vår historia ihop började några år tidigare, då jag jag, Patrick och våra respektive satt på Kajens café i Västerås. Tjejerna hade bestämt sig för att ta det modiga steget att starta eget, och tyckte att det vore en bra idé att fösa ihop sina respektive för att låta oss känna på varandra. Om de skulle jobba ihop i vått och torrt var det ingen nackdel om vi åtminstone tyckte att det var okej att sporadiskt umgås. Efter bara ett par minuter hade Patrick målande berättat att han just upptäckt klättring, och skulle vilja hitta sällskap i Västeråstrakten för att kunna utöva sitt nya intresse på hemmaplan. Jag förklarade att jag länge haft en fascination för klättring, men att höjdskräcken alltid stått i vägen som ett blött täcke. Vad väntar vi på? var Patricks respons. Han kände en kille som säkert kunde tänka sig att vara på, en gemensam bekant till oss s...

Läs mer

Några tankar om arbete

Jag har många vänner som är entreprenörer. Drivna sådana, och jag trivs att jobba med entreprenörer, men själv har jag jag aldrig haft en dragning dit. Jag har ofta hört människor ha en något ensidig syn på förvärvsarbete som anställd, där det har ifrågasatts hur man kan vilja jobba för att någon annan ska kunna tjäna pengar istället för att vara sin egen chef. Att det alltid är sämre att vara anställd än sin egen. Jag ser det inte så. Jag har inga problem att ha en chef, så länge chefen också är en ledare. Ledare är inte alltid chefer, och chefer är långt ifrån alltid ledare. När de är det, och är prestigelösa och vågar delegera och lita på sina medarbetare blir det ofta bra. Jag är säker på att jag brinner minst lika mycket för ett verk eller projekt utan att äga något i det. Jag brinner för att GÖRA något tillsammans utan behovet av att äga det, att få utvecklas i min yrkesroll och bli riktigt jävla duktig på det jag gör. Jag brinner för kompetens, teamwork och loja...

Läs mer

Nya episoder

Leta i den här bloggen