Oberoendet och det betalda innehållet

När jag och Magnus började med vår podcast tog vi tidigt beslutet att inte jobba med någon form av sponsring eller reklam. Det låg nära till hands då Magnus redan initialt berättade för mig att det troligen skulle vara en förutsättning för hans medverkan, då han under sin tjugo år långa karriär aldrig tagit spons eller medverkat i några reklamsammanhang.

Jag har jobbat i flera reklamtunga branscher, och i det företag jag är anställd i är marknadsföring via reklam en omistlig byggsten för vår framgång. Därför har jag inga som helst moraliska problem med reklam i sig, och inga synpunkter på andra podcasts som jobbar med reklam eller sponsring. Det är inte ens bortom rimlighetens gränser att jag själv kommer att driva reklamfinansierade poddar i egen regi i framtiden.

I detta nu är jag däremot fantastiskt nöjd med att vi tog beslutet att köra reklamfritt. Att veta att exakt varje ord, konstpaus och budskap som vi levererar i podden är hundra procent våra egna tankar. Våra lyssnare vet att ingen kan köpa in sig i vårt innehåll. Det är ingen moralisk höjd, men en kreativ frihet. Jag vill vara tydlig med att jag inte säger det som ett objektivt påstående, utan som en känsla eller åsikt.

Det fanns en tid då sanningen om reklamens betalning av allt flög genom luften. I början av milleniet krigade gratistidningarna om läsarna i storstäderna, varje större samhälle hade näringslivstidningar och nöjesmagasin spridda i varje galleria. De stora medierna bjöd på allt innehåll på nätet. Idag är trenden en annan; allt fler låser in sitt innehåll bakom betalväggar. De olagliga, eller i alla fall i gråzonen opererande streamingtjänsterna har tynat bort och ersatts av jättar som finansierar jätteproduktioner med betalabonnemang och istället låter reklamen lysa med sin frånvaro.

Jag är odelat positiv till den här utvecklingen, trots min initiala åsikt om att jag inte alls är emot reklam. Genom betalt innehåll får användarna själva välja vilka budskap man vill ta del av, och i vilken utsträckning. Genom tjänster som till exempel Patreon kan dessutom indieanvändare gå samma väg, och äga sina intäktsströmmar. Jag och Magnus använder idag Patreon för att erbjuda bonusinnehåll till våra lyssnare, medan vår huvudprodukt är kostnadsfri. På så sätt täcker vi våra utgifter för hela produktionen.

Att se betalväggen som en avgränsning av tillgång tror jag därmed är att göra det väl enkelt för sig. Nästan ingenting i innehållsväg har någonsin varit gratis; idag är betalningsmodellerna bara mer transparenta än de var i den skenbara eran av gratisinnehåll.