Jag har många vänner som är entreprenörer. Drivna sådana, och jag trivs att jobba med entreprenörer, men själv har jag jag aldrig haft en dragning dit.
Jag har ofta hört människor ha en något ensidig syn på förvärvsarbete som anställd, där det har ifrågasatts hur man kan vilja jobba för att någon annan ska kunna tjäna pengar istället för att vara sin egen chef. Att det alltid är sämre att vara anställd än sin egen.
Jag ser det inte så. Jag har inga problem att ha en chef, så länge chefen också är en ledare. Ledare är inte alltid chefer, och chefer är långt ifrån alltid ledare. När de är det, och är prestigelösa och vågar delegera och lita på sina medarbetare blir det ofta bra.
Jag är säker på att jag brinner minst lika mycket för ett verk eller projekt utan att äga något i det. Jag brinner för att GÖRA något tillsammans utan behovet av att äga det, att få utvecklas i min yrkesroll och bli riktigt jävla duktig på det jag gör.
Jag brinner för kompetens, teamwork och lojalitet. Att ha som mål att jobba mindre, eller att bli rik har aldrig intresserat mig. Det som intresserar mig är att min arbetstid är utvecklande och rolig, och att jag kan vara stolt över det jag gjort. Det räcker så.
Har jag en bra chefs förtroende och känner delaktighet och uppskattning för det jag gör, för att inte tala om glädje, jobbar jag gärna som anställd för att hjälpa till att bygga på någon annans verk. För mig har arbete alltid bara handlat om yrkesstolthet och arbetsglädje, allt annat är sekundärt. Ge mig det, och du har min lojalitet och hundraprocentiga dedikation.
Kommentarer
Skicka en kommentar