" Där, mitt i skarven mellan Västmanland och Närke där träden glesnat, har Gud pressat ned sin röv och skapat Fellingsbro. På åttiotalet utnämnt av Teknikens värld till Sveriges cabriolettätaste ort, på nittiotalet flest narkomaner per invånare. Nu bara ett urbant jaha som smugit sig in på den svenska vägkartan. Det snällaste man kan säga om bygden är att folk har roliga smeknamn. Människor som Björn, Sven och Anders får i Broa heta Globen, Pottfot eller Rö'lök ." Ungefär så skulle min självbiografi börja om jag hade skrivit färdigt någon. Nåväl, förr eller senare blir det väl en. Delar av innehållet är redan publicerade i bloggform i och för sig. Undrar om man kan utöva lite historierevisionism när man ändå är på gång? Är det verkligen nödvändigt att avslöja att jag på högstadiet hade förkärlek för träskor och mysbyxor? Att jag var panikartat mörkrädd fram till femton års ålder? Att jag en gång på gymnasiet hade sån magsjuka att jag helt enkelt sket på mig på väg ti...