Johnny Ramone är död

Han var en av punkens få republikaner. En ilsken före detta militär, med ett av rockvärldens hårdaste gitarranslag. När Dee Dee Ramones efterträdare CJ slet av sig tröjan och log åt publiken efter sin första spelning fick han en utskällning av Johnny med motiveringen att de var ett rockband, inte några jävla modeller.

Han hade inte Joeys glada sinnelag och känsla för catchiga melodier eller Dee Dees enorma scenutstrålning, men han hade en Mosrite elgitarr och det var mer än nog. Lyssna på vilket som helst av gitarrriffen från någon av Ramones sjuttiotalsplattor, och hör energin som laddas i varje anslag. Han undvek plocktekniker och skydde gitarrsolon; när det första solot väl kom i en Ramoneslåt, valde han en ton och malde sig igenom det så fort som möjligt. När mer avancerade saker skulle spelas kom någon av studiokillarna till undsättning. Johnny Ramone spelade enkelt, hårt och för sin musik fullkomligt lysande. För honom räckte det med raka plektrumanslag, och barréackord.

Framstår inte Mosrite som ett mycket coolare gitarrval än Fender och Les Paul?

Eddie Vedder plockade upp Johnny på scen för ett gästframträdande i en cover av Dead Boys 'Sonic Reducer', med orden "Johnny Ramone, a legend".

En legend var han, och en kompromisslös sådan också. När Phil Spector producerade 'End Of The Century' för Ramones räkning, höll de på att sluta med blodvite när Johnny för tionde gången ombads ta om den inledande gitarrslingan i "Rock'n'roll Radio". 'Ta om' och Johnny Ramone korrelerade dåligt.

Lite snopet kan tyckas för en av rockens hårdaste rebeller, som levt musik i tre decennier att duka under för prostatacancer.

Jag kan inte påstå att jag tyckte om din politiska hållning, men jag kommer alltid att älska dig för vad du gav musiken, Johnny. Vila i frid.

Publicerad på revolver.nu i september 2004

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Oberoendet och det betalda innehållet

När jag och Magnus började med vår podcast tog vi tidigt beslutet att inte jobba med någon form av sponsring eller reklam. Det låg nära till hands då Magnus redan initialt berättade för mig att det troligen skulle vara en förutsättning för hans medverkan, då han under sin tjugo år långa karriär aldrig tagit spons eller medverkat i några reklamsammanhang. Jag har jobbat i flera reklamtunga branscher, och i det företag jag är anställd i är marknadsföring via reklam en omistlig byggsten för vår framgång. Därför har jag inga som helst moraliska problem med reklam i sig, och inga synpunkter på andra podcasts som jobbar med reklam eller sponsring. Det är inte ens bortom rimlighetens gränser att jag själv kommer att driva reklamfinansierade poddar i egen regi i framtiden. I detta nu är jag däremot fantastiskt nöjd med att vi tog beslutet att köra reklamfritt. Att veta att exakt varje ord, konstpaus och budskap som vi levererar i podden är hundra procent våra egna tankar. Våra lyssnar...

Läs mer

Gå i förväg du, vi andra kommer senare

I år är det sex år sedan min gode vän Patrick skadade sig så illa i en olycka att han gick bort efter en längre tid på sjukhus. Vår historia ihop började några år tidigare, då jag jag, Patrick och våra respektive satt på Kajens café i Västerås. Tjejerna hade bestämt sig för att ta det modiga steget att starta eget, och tyckte att det vore en bra idé att fösa ihop sina respektive för att låta oss känna på varandra. Om de skulle jobba ihop i vått och torrt var det ingen nackdel om vi åtminstone tyckte att det var okej att sporadiskt umgås. Efter bara ett par minuter hade Patrick målande berättat att han just upptäckt klättring, och skulle vilja hitta sällskap i Västeråstrakten för att kunna utöva sitt nya intresse på hemmaplan. Jag förklarade att jag länge haft en fascination för klättring, men att höjdskräcken alltid stått i vägen som ett blött täcke. Vad väntar vi på? var Patricks respons. Han kände en kille som säkert kunde tänka sig att vara på, en gemensam bekant till oss s...

Läs mer

Några tankar om arbete

Jag har många vänner som är entreprenörer. Drivna sådana, och jag trivs att jobba med entreprenörer, men själv har jag jag aldrig haft en dragning dit. Jag har ofta hört människor ha en något ensidig syn på förvärvsarbete som anställd, där det har ifrågasatts hur man kan vilja jobba för att någon annan ska kunna tjäna pengar istället för att vara sin egen chef. Att det alltid är sämre att vara anställd än sin egen. Jag ser det inte så. Jag har inga problem att ha en chef, så länge chefen också är en ledare. Ledare är inte alltid chefer, och chefer är långt ifrån alltid ledare. När de är det, och är prestigelösa och vågar delegera och lita på sina medarbetare blir det ofta bra. Jag är säker på att jag brinner minst lika mycket för ett verk eller projekt utan att äga något i det. Jag brinner för att GÖRA något tillsammans utan behovet av att äga det, att få utvecklas i min yrkesroll och bli riktigt jävla duktig på det jag gör. Jag brinner för kompetens, teamwork och loja...

Läs mer

Nya episoder

Leta i den här bloggen