Fortsätt till huvudinnehåll

Bourque

Alla som tycker om sport har ögonblick i sitt favoritspel de aldrig glömmer. Själv är och förblir sporten i mitt hjärta ishockey. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av svenskt ligaspel även om jag håller på VIK sen många år tillbaka. Istället är det på andra sidan Atlanten som de största ögonblicken i mitt minne skapats, även om jag aldrig sett en match live. Vi har haft många stora svenska spelare i National Hockey League. Peter Forsberg, Börje Salming, Mats Sundin, Kent Nilsson och Nicklas Lidström är några av sportens stora ikoner. Den bild som mer än något annat etsat sig fast i mitt minne innehåller dock inga av våra blågula spelare.

Ray Bourque gjorde sin premiär i NHL 1979, och gjorde sedan 21 säsonger i Boston Bruins. I ett lag han aldrig fick chansen att vinna Stanley Cup med. I slutet av den sista säsongen gjorde klubben något mycket stort, de bytte bort sin ikon – sin hjälte -till en bättre klubb för att ge honom chansen att få avsluta karriären med den största trofén. Att bli mästare. Bourques nya klubb Colorado tog inte segern, men en säsong senare kunde de i den sjunde och avgörande matchen av finalomgången ta hem cupen.

Det är här min största minnesbild i hockeyn börjar. Joe Sacic får som lagkapten åka fram och ta emot bucklan, och fotograferas med den. I sekunden representanterna från NHL släpper trofén, lyfter Sacic den, och istället för som brukligt höja den över huvudet åker han direkt fram till Bourque, som får lyfta Stanley Cup till publikens jubel. Bakom honom står sonen med tårarna rinnande längs kinderna. Det var aldrig tal om någon Judas-debatt för klubbskiftet, istället var det de samlade fansen från två team i NHL som gladdes med en av sportens största genom tiderna. Vid sidan av Lidström och Orr antagligen den bäste backen.

I det ögonblicket finns mycket av anledningen till varför jag älskar hockey.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Oberoendet och det betalda innehållet

När jag och Magnus började med vår podcast tog vi tidigt beslutet att inte jobba med någon form av sponsring eller reklam. Det låg nära till hands då Magnus redan initialt berättade för mig att det troligen skulle vara en förutsättning för hans medverkan, då han under sin tjugo år långa karriär aldrig tagit spons eller medverkat i några reklamsammanhang. Jag har jobbat i flera reklamtunga branscher, och i det företag jag är anställd i är marknadsföring via reklam en omistlig byggsten för vår framgång. Därför har jag inga som helst moraliska problem med reklam i sig, och inga synpunkter på andra podcasts som jobbar med reklam eller sponsring. Det är inte ens bortom rimlighetens gränser att jag själv kommer att driva reklamfinansierade poddar i egen regi i framtiden. I detta nu är jag däremot fantastiskt nöjd med att vi tog beslutet att köra reklamfritt. Att veta att exakt varje ord, konstpaus och budskap som vi levererar i podden är hundra procent våra egna tankar. Våra lyssnar...
Skicka en kommentar
Läs mer

Gå i förväg du, vi andra kommer senare

I år är det sex år sedan min gode vän Patrick skadade sig så illa i en olycka att han gick bort efter en längre tid på sjukhus. Vår historia ihop började några år tidigare, då jag jag, Patrick och våra respektive satt på Kajens café i Västerås. Tjejerna hade bestämt sig för att ta det modiga steget att starta eget, och tyckte att det vore en bra idé att fösa ihop sina respektive för att låta oss känna på varandra. Om de skulle jobba ihop i vått och torrt var det ingen nackdel om vi åtminstone tyckte att det var okej att sporadiskt umgås. Efter bara ett par minuter hade Patrick målande berättat att han just upptäckt klättring, och skulle vilja hitta sällskap i Västeråstrakten för att kunna utöva sitt nya intresse på hemmaplan. Jag förklarade att jag länge haft en fascination för klättring, men att höjdskräcken alltid stått i vägen som ett blött täcke. Vad väntar vi på? var Patricks respons. Han kände en kille som säkert kunde tänka sig att vara på, en gemensam bekant till oss s...
Skicka en kommentar
Läs mer

Några tankar om arbete

Jag har många vänner som är entreprenörer. Drivna sådana, och jag trivs att jobba med entreprenörer, men själv har jag jag aldrig haft en dragning dit. Jag har ofta hört människor ha en något ensidig syn på förvärvsarbete som anställd, där det har ifrågasatts hur man kan vilja jobba för att någon annan ska kunna tjäna pengar istället för att vara sin egen chef. Att det alltid är sämre att vara anställd än sin egen. Jag ser det inte så. Jag har inga problem att ha en chef, så länge chefen också är en ledare. Ledare är inte alltid chefer, och chefer är långt ifrån alltid ledare. När de är det, och är prestigelösa och vågar delegera och lita på sina medarbetare blir det ofta bra. Jag är säker på att jag brinner minst lika mycket för ett verk eller projekt utan att äga något i det. Jag brinner för att GÖRA något tillsammans utan behovet av att äga det, att få utvecklas i min yrkesroll och bli riktigt jävla duktig på det jag gör. Jag brinner för kompetens, teamwork och loja...
Skicka en kommentar
Läs mer