Fortsätt till huvudinnehåll

Thunders

När det gäller narkotika är det få som besegrar oddsen; de flesta som hamnar där, brukar i bästa fall slakta sin karriär, och i sämsta fall sluta som Johnny Thunders och ett flertal av hans vänner. Jerry Nolan, Billy Murcia, Dee Dee Ramone och Sid Vicious hade alla chansen att besegra oddsen, men misslyckades.

"I feel so lucky to be alive
I had so many friends who lost their lives
it's getting so hard to understand why
well we all get our chance to beat the odds
but who beats the odds?"

Johnny Thunders är värd att respektera och hylla. Inte för sin livsstil, utan för sitt bidrag till rockmusiken. För mig har han alltid varit en större gitarrist än låtskrivare; en av de få som hade förmågan att ge en redan bra låt the touch of rock'n'roll. 

"I feel hurt, I feel sad, I feel lonely, I feel bad
I'm feeling disappointed in you"

Johnny Thunders var en av dem som alltid verkade ha något sorgset i blicken. När man ser foton på Johnny från tiden efter New York Dolls och fram till hans död 1991 ser man inte en världsartist eller en ikon. Man ser en mycket ensam människa. En människa som känner sig sårad, ledsen, ensam och besviken. Johnny Thunders visade på ett mycket skoningslöst sätt hur droger bryter ned en människa.

"Well some had something to say
well I guess it was their own confusing way
well maybe you didn't hear
when they were crying out
when they were crying out, asking for a helping hand"

Frågan är hur många gånger han ropade efter hjälp. Istället försökte han ofta vara andra till lags. Johnny Thunders var en person som på sitt sätt ställde upp för andra. När han ombads spela i olika konstellationer, den ena sämre än den andra, ställde han upp. När han ombads dela ett parti syra eller ett helrör ställde han upp. Han spelade bland annat med Phil Lynnot, Wayne Kramer, Sex Pistols, Die Toten Hosen, och Nomads. Ett tag hade han till och med ett band med Sid Vicious; ett osannolikt möte mellan en virtuos och ett musikaliskt stolpskott.

"Well all the point is now that they're gone
well you all have something nice to say
well, I feel so hurt deep inside
well the only way you get respect
is when you die, and you're a friend of mine"

Det var antagligen ingen slump att de bästa av Johnny Thunders låtar handlade om ensamhet, utanförskap och personlig tragedi: 'So Alone', 'You Can't Keep Your Arms Around A Memory', 'Born To Loose' och 'Disappointed In You'. Många verkar blicka tillbaka mot tiden tillsammans med New York Dolls. Samtidigt kunde han också under de svarta perioderna av sitt liv fylla musiken med en energi som skulle gjort Green Day och Backyard Babies gröna av avund. 

Vid en lyssning på låtar som 'Beyond The Valley Of The Dolls', 'Pipeline' och 'Personality Crisis' slås man av att gitarrerna låter farliga. Riktigt, riktigt otäcka. Han lyckas som få andra kombinera teknik, attityd och känsla i sitt spel.

"Well there were times I thought I was dead
well there were times I burned the candle at both ends
well there were times I even read it
but I beat the odds, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha"

Johnny levde en tid av slutet av sitt liv i Sverige, långt ifrån den status och glamour han upplevt i tiden med New York Dolls. Johnny besegrade aldrig oddsen; möjligtvis kan man säga att han levde på lånad tid. Under merparten av sitt nästan 39-åriga liv levde han med knarket. "Vi blev inte förvånade över att han dog, vi blev förvånade över att han levde så länge som han gjorde", sade en av hans vänner. 

Efter sin död är han dock om möjligt större än någonsin. Johnny Thunders är mannen som levde sex, drugs och rock'n'roll. Men för mig är Johnny Thunders en ensam, osäker kille som hade svårt att säga nej, men som hade en unik talang. Förhoppningsvis kommer den ofta glorifierade och solkiga bilden av missbrukaren Thunders att blekna, medan de som verkligen kände honom kan minnas människan. Jag hade inte det nöjet, men väljer att fokusera min bild av John Anthony "Johnny Thunders" Genzale Jr på en samling odödliga rockklassiker.

"Those of us that lived and worked and laughed and fought and played with him will remember and can feel better for it" 
-Wayne Kramer, MC5

Textraderna hämtade från Johnny Thunders "Disappointed in You"



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Oberoendet och det betalda innehållet

När jag och Magnus började med vår podcast tog vi tidigt beslutet att inte jobba med någon form av sponsring eller reklam. Det låg nära till hands då Magnus redan initialt berättade för mig att det troligen skulle vara en förutsättning för hans medverkan, då han under sin tjugo år långa karriär aldrig tagit spons eller medverkat i några reklamsammanhang. Jag har jobbat i flera reklamtunga branscher, och i det företag jag är anställd i är marknadsföring via reklam en omistlig byggsten för vår framgång. Därför har jag inga som helst moraliska problem med reklam i sig, och inga synpunkter på andra podcasts som jobbar med reklam eller sponsring. Det är inte ens bortom rimlighetens gränser att jag själv kommer att driva reklamfinansierade poddar i egen regi i framtiden. I detta nu är jag däremot fantastiskt nöjd med att vi tog beslutet att köra reklamfritt. Att veta att exakt varje ord, konstpaus och budskap som vi levererar i podden är hundra procent våra egna tankar. Våra lyssnar...
Skicka en kommentar
Läs mer

Gå i förväg du, vi andra kommer senare

I år är det sex år sedan min gode vän Patrick skadade sig så illa i en olycka att han gick bort efter en längre tid på sjukhus. Vår historia ihop började några år tidigare, då jag jag, Patrick och våra respektive satt på Kajens café i Västerås. Tjejerna hade bestämt sig för att ta det modiga steget att starta eget, och tyckte att det vore en bra idé att fösa ihop sina respektive för att låta oss känna på varandra. Om de skulle jobba ihop i vått och torrt var det ingen nackdel om vi åtminstone tyckte att det var okej att sporadiskt umgås. Efter bara ett par minuter hade Patrick målande berättat att han just upptäckt klättring, och skulle vilja hitta sällskap i Västeråstrakten för att kunna utöva sitt nya intresse på hemmaplan. Jag förklarade att jag länge haft en fascination för klättring, men att höjdskräcken alltid stått i vägen som ett blött täcke. Vad väntar vi på? var Patricks respons. Han kände en kille som säkert kunde tänka sig att vara på, en gemensam bekant till oss s...
Skicka en kommentar
Läs mer

Några tankar om arbete

Jag har många vänner som är entreprenörer. Drivna sådana, och jag trivs att jobba med entreprenörer, men själv har jag jag aldrig haft en dragning dit. Jag har ofta hört människor ha en något ensidig syn på förvärvsarbete som anställd, där det har ifrågasatts hur man kan vilja jobba för att någon annan ska kunna tjäna pengar istället för att vara sin egen chef. Att det alltid är sämre att vara anställd än sin egen. Jag ser det inte så. Jag har inga problem att ha en chef, så länge chefen också är en ledare. Ledare är inte alltid chefer, och chefer är långt ifrån alltid ledare. När de är det, och är prestigelösa och vågar delegera och lita på sina medarbetare blir det ofta bra. Jag är säker på att jag brinner minst lika mycket för ett verk eller projekt utan att äga något i det. Jag brinner för att GÖRA något tillsammans utan behovet av att äga det, att få utvecklas i min yrkesroll och bli riktigt jävla duktig på det jag gör. Jag brinner för kompetens, teamwork och loja...
Skicka en kommentar
Läs mer