Fortsätt till huvudinnehåll

Taco


 John var ny i gänget. Han och sambon Helena hade halkat in på det berömda bananskalet via någon i gänget, och nu började de dyka upp på festerna. Festerna var liksom själva introkursen till vår gemenskap, och smälte man in där så var chansen liksom större att det skulle fungera på övriga plan.

Den här gången var det Jerrys tur att arrangera. John hade tänt direkt på idén, och var överlycklig över att vara inbjuden. Det skulle hållas mexikansk afton i scoutstugan. Denna lokal hade sina plus och minus. Till fördelarna måste räknas det ensliga läget, långt från närmaste potentiella störda granne. Till nackdelarna bland annat det ensliga läget, med möjlighet att parkera bilen som närmast knappa kilometern från stugan. Sedan var det en promenad till fots på sex-sju minuter för att nå fram. 

En kväll i november samlades gänget i stugan, och ölen korkades upp, och det lagades fajitas, burritos, enchiladas. Det spelades Los Lobos. Ja, ni har bilden klar för er. Snön yrde utanför fönstret, men stämningen var god. Uppslutningen var närmast total. Alla hade anlänt, utom John och Helena. Klockan gick, och folk började bli oroliga.

Plötsligt ropar någon, jag minns inte vem. Jerry? Affe? Spelar ingen roll, men i alla fall "Nu kommer de!". Vi samlades vid fönstret. Funderades över vad vi såg. Gult? Grönt....En....en taco? 

John plusar fram ur skogsbrynet, ut på gårdsplanen framför scoutstugan. Dräkten är outstanding. Han har sytt sig ett gult tacoskal, fyllt med grönt tyg som sallad. Konstruktionen bärs upp som någon slags väst. Hela John är en enda gigantisk taco. Efter pulsar Helena som någon sorts mexikansk bondflicka. 

De slår upp dörren, och kommer in i stugan. Där står vi. I jeans, chinos, t-shirts, kjolar, topar. Möjligtvis någon liten sombrero. Där gick gränsen. Ingen - ingen - var utklädd. Mexikansk afton som mat-tema, ja.

"aha.....", säger John, "Ingen maskerad alltså? Nähä..."


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Oberoendet och det betalda innehållet

När jag och Magnus började med vår podcast tog vi tidigt beslutet att inte jobba med någon form av sponsring eller reklam. Det låg nära till hands då Magnus redan initialt berättade för mig att det troligen skulle vara en förutsättning för hans medverkan, då han under sin tjugo år långa karriär aldrig tagit spons eller medverkat i några reklamsammanhang. Jag har jobbat i flera reklamtunga branscher, och i det företag jag är anställd i är marknadsföring via reklam en omistlig byggsten för vår framgång. Därför har jag inga som helst moraliska problem med reklam i sig, och inga synpunkter på andra podcasts som jobbar med reklam eller sponsring. Det är inte ens bortom rimlighetens gränser att jag själv kommer att driva reklamfinansierade poddar i egen regi i framtiden. I detta nu är jag däremot fantastiskt nöjd med att vi tog beslutet att köra reklamfritt. Att veta att exakt varje ord, konstpaus och budskap som vi levererar i podden är hundra procent våra egna tankar. Våra lyssnar...
Skicka en kommentar
Läs mer

Gå i förväg du, vi andra kommer senare

I år är det sex år sedan min gode vän Patrick skadade sig så illa i en olycka att han gick bort efter en längre tid på sjukhus. Vår historia ihop började några år tidigare, då jag jag, Patrick och våra respektive satt på Kajens café i Västerås. Tjejerna hade bestämt sig för att ta det modiga steget att starta eget, och tyckte att det vore en bra idé att fösa ihop sina respektive för att låta oss känna på varandra. Om de skulle jobba ihop i vått och torrt var det ingen nackdel om vi åtminstone tyckte att det var okej att sporadiskt umgås. Efter bara ett par minuter hade Patrick målande berättat att han just upptäckt klättring, och skulle vilja hitta sällskap i Västeråstrakten för att kunna utöva sitt nya intresse på hemmaplan. Jag förklarade att jag länge haft en fascination för klättring, men att höjdskräcken alltid stått i vägen som ett blött täcke. Vad väntar vi på? var Patricks respons. Han kände en kille som säkert kunde tänka sig att vara på, en gemensam bekant till oss s...
Skicka en kommentar
Läs mer

Några tankar om arbete

Jag har många vänner som är entreprenörer. Drivna sådana, och jag trivs att jobba med entreprenörer, men själv har jag jag aldrig haft en dragning dit. Jag har ofta hört människor ha en något ensidig syn på förvärvsarbete som anställd, där det har ifrågasatts hur man kan vilja jobba för att någon annan ska kunna tjäna pengar istället för att vara sin egen chef. Att det alltid är sämre att vara anställd än sin egen. Jag ser det inte så. Jag har inga problem att ha en chef, så länge chefen också är en ledare. Ledare är inte alltid chefer, och chefer är långt ifrån alltid ledare. När de är det, och är prestigelösa och vågar delegera och lita på sina medarbetare blir det ofta bra. Jag är säker på att jag brinner minst lika mycket för ett verk eller projekt utan att äga något i det. Jag brinner för att GÖRA något tillsammans utan behovet av att äga det, att få utvecklas i min yrkesroll och bli riktigt jävla duktig på det jag gör. Jag brinner för kompetens, teamwork och loja...
Skicka en kommentar
Läs mer